Karl Johan Viktor Palm - Den mest underbara människan på denna jord.



När jag hade det som jobbigast hjälpte han mig. Med att bara vara sig själv. Så jävla underbar. Det enda som gör mig glad när jag är ledsen är Johan och hans musik. Han är så jävla glad och positiv och man kan inte annat än att älska honom.
Men för mig betyder han så FRUKTANSVÄRT mycket. Det går knappt att beskriva med ord.
Redan första gången jag såg honom i Idol 2008 smälte jag. Love at first sight. Man satt och röstade så många gånger att man tappade räkningen. Sen åkte han ut med en fjärde plats. Jag satt och grät framför teven. Han kunde ju inte åka ut? Jag trodde att jag aldrig skulle få se honom igen. Höra något från honom igen. Så jag glömde bort honom lite. Sen en dag får man veta att han - JOHAN PALM! - ska ge ut en singel. EMMA-LEE <3
Jag ringde mamma direkt och sa att hon skulle beställa den åt mig. Jag var helt till mig och satt och var överlycklig och grät och skuttade runt och var lyckligare än någonsin. Han var tillbaka i mitt liv. När mamma kom hem med skivan satt jag och lyssnade på den dag ut och dag in och tröttnade ALDRIG på den. Det var ju Johan Palm?
Och ett tag efter det får jag veta av min kompis att Johan Palm kommer till Malmö. Till Malmö!! Jag svimmade nästan. Jag skulle få se Johan Palm live. Några meter ifrån mig. Stå där och sjunga. Jag kunde inte vara lyckligare.

6 juni 2009 - ett datum jag aldrig glömmer.



När dagen kom var jag så himla nervös och tiden gick i snigelfart! Jag skulle åka dit med min kompis och hennes familj. Johan skulle börja spela klockan 5 och vi var där klockan 3. Så vi gick ju runt lite på Folkets Park och mötte upp Cassandra, Inez och Elinor. Sen ställde vi oss i publiken klockan 4 och stod och väntade i en timme. En timme som kändes som en evighet. Sen slutligen slog klockan 5. Jag var så jävla lycklig. Bandet ställer sig på scen och börjar spelar Teenage Battlefield och ut kommer Johan. Jag skrek och grät och kunde inte varit lyckligare. Tiden gick så himla fort och plötsligt gick dom av scenen och hela publiken börjar skrika "EN GÅNG TILL!!!! EN GÅNG TILL!!!!" och han kommer ut igen och spelar Emma-Lee. Det man väntat på hela dagen <3
Jag och mina kompisar gick lite tidigare från publiken för att komma längre fram i signeringskön. Och vi kom ändå ganska långt fram. Sen stod vi där i 50 minuter och väntade på vår tur. Och i kön kunde man köpa tröjor, skivor osv. Och jag och mina kompisar köpte varsin tröja (såklart) och helt plötsligt stod han där framför mig och kunde inte tro att det var sant.
Feliciabanan: Kan du signera denna? *säger det nervöst och räcker fram tröjan*
Johan: Amen, visst! *tar emot tröjan och börjar skriva*
*Johan ger tillbaka tröjan till Feliciabanan*
Feliciabanan: Kan du signera den och min mobil också? *ler fånigt och räcker fram singeln och mobilen*
Johan: Visst. Mobilen? Coolt! *tar emot det och börjar skriva på det* Här!
Feliciabanan: *smälter*
Sen drar Elin iväg mig för vi hade jättebråttom hem. Jag blev så himla besviken när jag inte hann krama honom. Men jag var ändå så himla lycklig. Jag hade fått se Johan. Jag hade stått framför Johan. Jag hade pratat med Johan! Allt var helt perfekt och inget kunde förstöra den dagen. Men ändå.. Det kunde varit mitt första och sista möte med honom..

Sen fick jag veta av Elinor som var en av dom jag hade sett Johan med att han skulle komma till Kristianstad också. Och jag blev så himla lycklig först! Men sen sjönk man ihop i depression när man inte kunde ta sig dit. Och sen kommer räddningen. Denise! <3
Hon skulle åka och se honom i Kristianstad och dom kunde köra mig också. Jag blev så himla glad att jag hoppade och skrek. Vi beställde biljett direkt och jag kunde verkligen inte vänta på att dagen skulle komma. Då jag skulle få uppleva lycka igen.

9 juli 2009 - ett datum jag aldrig glömmer.



Dagen jag hade väntat på så länge var äntligen här. Jag hade använt hela förmiddagen med att fixa mig (och tack till spången som hjälpte mig <3). Och så väntade jag i, vad som kändes som en evighet, på att pappa skulle hämta mig och köra mig till Södra Sandby (där Denise bor). Och när han äntligen kom var jag så himla glad. Inget kunde förstöra dagen. Och när Denise mamma kom och hämtade upp oss och började köra oss mot Kristianstad satt vi såklart och lyssnade på Johans skiva i bilen. Det kändes som om det tog en evighet att komma dit. Och gissa vad? När vi hade kört till Tivoliparken i Kristianstad, parkerar vi bilen och kollar ut genom fönstret. Och där står Johan FUCKING Palm och bandet! Precis utanför bilen!!!! Jag och Denise gick ut ur bilen, men vi vågade inte gå fram till honom ;-;
Sen köpte vi det sista vi skulle ge till Johan och väntade på att Elinor skulle hämta oss, så att vi kunde börja gå mot stället där Johan skulle spela. Elinor och Inez hade varit där sen klockan 1! (Vi kom klockan 5 och insläppet var klockan 6) så vi stod tup tredje längst fram i kön! Och precis innan hade Inez och Elinor vunnit ett jättestort mjöklchoklad, där vi tömde ut lite choklad och hällde i allt godis vi skulle ge till Johan. (Godis för 200-300 spänn). Och vi skulle också ge honom tre red bull och en bok som vi gjort; 50 orsaker att älska Johan Palm <3
Så stod vi där i kön i en timme och sen började insläppet. Vi sprang så fort vi kunde till scenen och hamnade längst fram i mitten! Det kunde inte bli bättre. Och det hade stått på Kristianstad dagarnas hemsida att Johan skulle ha en signering före och efter konserten, så vi tänkte ta den efter så att vi kunde stå längst fram. Och så ser man hur bandet går ut på scen och gör sig redo och man är så himla spänd. Dom börjar spela Teenage Battlefield precis som förra gången och ut kommer Johan <3
AAAAAAH, jag var så himla glad. Allting var helt perfekt! Och vi stod och sjöng med i alla låtarna.
Åh, jag glömde säga att vi blev intervjuade och fotade av en reporter från Kristianstadsbladet!
Här är bilder därifrån;
     
(klicka på bilderna för att se dom större)
Och han sjöng två extralåtar, Emma-Lee & Satellite <3
Ååh, det var så underbart.
Och sen började ju vi springa mot signeringsbordet. Vi ville ju stå långt fram.
Och så får man veta att det inte blir någon signering nu efteråt. Vi blev så jävla besvikna D:
Vi hade hoppats på att ge presenter till honom, öga mot öga. Men det blev ju inte så nu..
Och så skulle jag köpa hans skiva, och jag köpte den allra sista som var kvar! hihihihi.
Men bandet var fortfarande kvar efteråt, men inte Johan och Henrik, för dom hade bråttom någonstans, tydligen. Så vi gick till trummisen i bandet och bad honom att ge våra presenter till Johan. Och jag hoppas att dom kom till honom och att han blev glad över dom!
Det var den bästa dagen någonsin!

Och nu kommer jag förmodligen inte se Johan igen på ett tag.. Vilket är riktigt sorgligt. För den killen betyder så in i helvetes mycket för mig! Han förändrade mitt liv.
Orden "Jag älskar dig" räcker inte till när det gäller Johan Palm.
Han är mitt allt. Han är mitt liv.