Som så många redan har skrivit, så kan inte jag fatta att detta är slutet. Jag trodde aldrig att det skulle ta slut, jag ville aldrig att det skulle ta slut. Samtidigt som det känns skönt att ha gått ut nian, så får jag en sån ångest över att vi har splittras. Vi kommer spridas ut på olika gymnasieskolor nu. Det kommer aldrig att bli likadant igen. Vi kommer aldrig att sitta samlade i ett klassrum och skratta tillsammans igen. Vissa av er kommer jag kanske aldrig träffa igen. Det är så sorgligt och man blir tårögd bara av att tänka på det.

Jag kommer sakna varenda en av er så obeskrivligt mycket. Jag hade ju mina närmsta vänner i klassen, men jag kommer sakna alla, precis alla. Vi var ju 9C. Vi var kungligt bra, eller hur? Det är ni som har gjort mig till den jag är idag. Ni gav mig dom bästa skolåren man kan få. Vi hade så jävla roligt på resan hit och jag kommer inte ångra en enda sekund. Jag kommer aldrig att glömma allting vi har gjort och vad ni har betytt för mig.

Jag kommer sakna alla våra stunder och som linn har skrivit: våra interna skämt. Jag kommer sakna Jocke och hans chips. Att han inte kan säga "Madagaskar" utan säger "Magadaskar". Jag kommer sakna Linns och Maddes utbrott på lärare, haha. Jag kommer sakna Jocke och hans relation till Jesus, haha. Jag kommer sakna Johan och hans drular. Jag kommer sakna alla våra små gäng som vi var samlade i, men att vi ändå kunde prata med varandra allihopa. Jag kommer sakna alla våra klassresor. Allt vi har gjort. Jag kommer aldrig känna mig såhär trygg i någon annan klass och jag kommer aldrig träffa såhär underbara människor någonsin igen.

Jag önskar er alla ett stort jävla lycka till på gymnasiet och i framtiden. Jag kommer sakna er så jävla mycket, 9C. Ni är verkligen bäst!
Och jag citerar Linn: & som madde skulle sagt, jag ser fram emot att se er på vårat reunionparty om några år.

Sista klassbilden tillsammans. Bästa klassen någonsin.