Mitt huvud dunkar trots en huvudvärkstablett och mitt hjärta skriker efter Jacob. Jag träffade honom för ganska exakt 12 timmar sedan senast, men det känns som om en hel vecka har gått. Minst. 
För att försöka ignorera den här saknaden har jag försökt sysselsätta mig med så mycket som möjligt idag. Jag har åkt till Lund och träffat mamma. Jag har gått på julskyltningen och frös så mycket så hela jag var en isbit (och trots att det var en stormvarning och jag kände mig som ett litet löv som kunde blåsa bort när som helst). Jag har kollat på (500) Days of Summer och jag har ätit ostbågar.